Madeleine

In the life of misery.

Ibland stannar jag upp och frågar mig själv, Varför?

Varför gör jag aldrig som jag egentligen planerat. Är det för jag inte vill? 

Är det min andra halva inom mig som säger- "spring Madeleine, Spring."

"Du har det alleles för bra nu, gör något drastisktt".....?

Nu sitter jag här hemma i min säng och frågar mig själv, vad fan har jag gjort?

En stor anledning till att hemmaplan numera inte ger mig trygghet och välmående, 

är för att det får mig att tänka på det riktiga livet.

Ett liv som jag sen 4 år tillbaka gjort allt för att komma iväg från...mot alla odds

har jag ändå lyckats komma iväg.  Och jag har varit lycklig.

Nu när de enda valen man faktiskt har, är att ta tag i sitt liv så är det inte det som är det jobbiga. 

Utan valen man måste göra...  ett tillsvidarejobb är ett måste såklart, men efter det?

Jag trodde jag var mer självständig än det nu visar sig, jag är vek för första gången på väldigt länge. 

Ensam stark? so they say... men är det så egentligen? Eller är det bara de ensammas försvarsmekanism 

för att överleva vardagen. 

Ett pappersark är nu ihopklottrat i något som ska vara en lista över mina yrkeserfarenheter, en lista över mitt liv. 

Nu är det det här personliga brevet kvar, ett brev där man ska rosa sig själv och förklara varför just jag borde få jobba hos er.  kan man inte bara skriva "Förhelvete ge mig ett jobb så jag har råd att köpa mat i veckan, så jag åtminstone kan överleva ett tag till" ?  Nej, det kan man inte.

Om en liten vändpunkt ska komma i detta inlägg så är det nog på tiden nu innan jag tappar mina få trogna läsare.. 

Livet kan verka miserabelt ibland, men det blir bara det pga att man låter det miserabla ta över.

Ja jag är arbetslös. Ja, jag är hemma när jag egentligen kunde levt bättre än bra nere på franska rivieran just nu.. Självjklart är jag nere i en down-period som jag sakta men säkert kommer klättra mig upp ifrån.

Jag har all potential i världen till att få ett fantastiskt liv, och det är det jag siktar på. För jag ska fan må bra, jag ska bli bra!

Sist men inte minst så tror jag att jag är lyckligast i världen ändå, jag har en underbar familj och för att inte tala om mina vänner.  Det är kanske jag som är vinnaren ändå.....

åh sötnos! detta klarar du, eller vi (dina vänner tillsammans med dig) ihop! <3

klart det är du som är vinnaren i längden, vet att det känns piss nu men madde jag lovar du du ska fixa detta och det kommer du göra min kära vän <3

din blogg är rätt intressant att läsa, gillar när du är djup! du låter lite som en livscoach(kände mig peppad av att läsa inlägget), kanske något att satsa på i frmtiden! Du klarar detta Madde, i'll be there with you every step you take.