< Till bloggens startsida

Längst nere i lådan.

Inte längre
kan jag låtsas att det regnar
har haft ett mörkt moln över mitt huvud
ända sen du lämna
dropparna är så kalla
dom bara öser ner
slutar aldrig falla
dom bara öser ner
jag hoppas verkligen
att allting löser sig
att jag lyckas fånga solen igen
...fast denna gången ska jag låsa in den i en fin ask
för att sen kunna plocka fram när det blir mörkt och kallt
tills dess gömmer jag nyckeln
ingen kommer hitta den
jag bevarar den säkert jag lovar
och jag önskar...
att någon spräckte bubblan
sa att allt var en lögn
att du väckte mig med en puss på pannan
sa att allt var en dröm
och jag lovade
att jag inte skulle gråta
men nu står min blå tanborste
inte längre brevid din rosa
förlåt för allt
du vet att jag försökte

Kommentarer
din vän malin

läst det om och om och börjar nu förstå . Såå fin men så sorlig på slutet tandborsten. Själv köpte jag mig en ny rosa idag som ska stå brevid F:s blåa ! Livet har sina stunder. Krångligt. .

2010-02-10 @ 20:30:04
mamsen

gud va sentimentalt och srgligt, men mycket fint

Kram i massor

2010-02-10 @ 22:36:35
Josse

kära madeleine där fick du till det, riktigt fint;)

2010-02-12 @ 13:31:35

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0